Inom samtliga sporter finns det ord och termer som specifikt endast används inom just den sporten. Ishockey är en av de sporter där man har allra flest termer, ord och varianter som har specifika betydelser. Det kan handla om engelska ord som används före de svenska begreppen. Eller förkortningar och andra specifika ord som är svårt att förstå för någon som inte är insatt i sporten.
Här har vi sammanställt en lista på ishockeytermer som kan vara bra att känna till om man utövar, tittar eller på annat sätt är delaktig i sporten.
Anfallszon: Området på isen närmast motståndarens mål, där laget försöker göra mål.
Backhand: En skott- eller passningsteknik där spelaren slår på pucken med baksidan av klubbladet.
Boxplay: Situationen när ett lag spelar med en eller flera spelare mindre på isen på grund av utvisningar, och de försöker försvara sig mot det numerärt överlägsna laget.
Bryta ut: När en spelare snabbt rör sig från försvarszon till anfallszonen för att skapa en målchans.
Cross-checking: Att använda klubban med två händer för att trycka till en motståndare. Detta är en utvisningsbar förseelse.
Dump and chase: En taktik där ett lag slår pucken djupt in i motståndarens zon och följer efter för att återta pucken och skapa chanser.
Forecheck: När anfallsspelare attackerar motståndarlagets försvarare i deras zon för att störa deras uppspel.
Hat-trick: När en spelare gör tre mål i samma match. Ett äkta hat-trick som är en annan benämning är när en spelare gör tre mål i rad, med andra ord utan att någon med- eller motspelare gör något mål emellan.
Icing: När ett lag slår pucken från sin egen zon över mittlinjen och mållinjen på motståndarlagets sida av planen utan att någon rör vid pucken. Spelet stoppas och en tekning äger rum i den försvarande zonen.
Power-play: När ett lag har numerärt överläge på isen på grund av att motståndarlaget har utvisade spelare. Laget med power-play försöker göra mål medan de har fördelen.
Slagskott (Slapshot): Ett skott där spelaren slår på pucken med full kraft genom att svinga klubban bakåt och sedan framåt med kraft.
Slottet: Området framför målet, mellan försvararna och framför målvakten, där många målchanser uppstår.
Stickhandling: Att kontrollera pucken med klubban genom att röra den fram och tillbaka.
Tackling (Tackle): Ett fysiskt försök att få bort pucken från en motståndarspelare genom att använda sin egen kropp.
Uppspel: När laget börjar en anfallssekvens genom att passa pucken från försvarszon till anfallszon.
Nedsläpp: När domaren släpper pucken på isen för att påbörja spelet efter en avblåsning.
Utvisning: När en spelare måste lämna isen för en viss tid på grund av en regelöverträdelse.
Handledsskott (Wrist shot): Ett skott där spelaren snabbt slår på pucken med en vridande rörelse av handleden, vilket ger skottet precision och snabbhet.
Blålinjen: De blå linjerna som markerar gränserna för anfalls- och försvarszonerna på isen.
Målområdet: Det rektangulära området framför målet där målvakten står och där ingen annan spelare får befinna sig.
Tekning (Faceoff): En tekning som äger rum efter en avblåsning eller vid starten av en period. Två spelare slåss om pucken när domaren släpper den på isen.
Övertid (Overtime): En förlängningsperiod som spelas om en match är oavgjord efter den tredje perioden för att avgöra en vinnare.
Mittzon: Den delen av isen som ligger mellan de två blå linjerna och fungerar som ett övergångsområde mellan anfalls- och försvarszonerna.
Back-to-back: Två matcher som två lag spelar mot varandra på efterföljande dagar, utan att det är några andra matcher mellan dem.
Five-hole: Ett uttryck som används när pucken går mellan målvaktens benskydd och in i målet.
Straff (Penalty shot): En enskild möjlighet för en spelare att ensam från mittlinjen åka med pucken och försöka ostört från andra spelare göra mål på motståndarens målvakt. Uppkommer vanligtvis efter att ha blivit hindrad olagligt av en motståndare när han var på väg mot målet.
Power forward: En spelare som kombinerar storlek, fysisk styrka och skicklighet för att dominera både i målskytte och fysiskt spel.
Wrap-around: En teknik där en spelare snabbt tar pucken bakom målet och försöker slå in den i det öppna målet på den andra sidan.
One-timer: Ett skott där en spelare slår på en passning direkt när den når dem, utan att först kontrollera pucken.
Enforcer: En spelare vars huvudroll är att agera som en fysisk närvaro på isen och skydda lagets stjärnspelare samt skrämma motståndare. Framförallt vanligare inom ishockeyn före 00-talet.
Öppet mål (Empty net): När motståndarlaget har tagit ut sin målvakt för att få en extra utespelare på isen, vilket resulterar i ett tomt mål att skjuta på.
Offside: När en spelare korsar offensiv blå linje innan pucken, vilket resulterar i ett avblåsande och en tekning i neutral zon.
Nättaket (Top shelf): Ett skott som går högt upp i målet, nära krysset mellan ribborna.
Friläge (Breakaway): När en spelare bryter loss och har en öppen väg mot motståndarmålet utan att någon försvarare hindrar dem.
Kapten (Captain / Cap): Lagkaptenen, en spelare som är ledare för laget och har ansvar för att kommunicera med domarna under matchen.
Styrning (Deflection): När en spelare ändrar riktningen på en skottförsök med sin klubba för att lura målvakten.
Slashing: Att slå en motståndares klubba med sin egen klubba. Detta kan resultera i en utvisning.
Interference: Att hindra en motståndare från att röra sig fritt på isen, även om de inte har pucken. Detta kan leda till en utvisning.
Misconduct penalty: En utvisning där en spelare måste sitta i utvisningsbåset i 10 minuter utan att laget spelar med en man mindre.
Utvisningsbås (Penalty box): Den avgränsade området där utvisade spelare måste sitta under sin strafftid.
